Maria Blanck on januari 25th, 2012

 

”Gilla” vår facebooksida ”Blancks Hund & Häst” (vi heter inte så längre men Facebooksidan går inte att ändra). Vi lottar ut två presentkort på vardera 250 kr!!!

 

/Maria Blanck

 

Bookmark and Share

Tags: , ,

Maria Blanck on januari 20th, 2012

 

På söndag ska jag åka och hälsa på min lilla Zaga <3 för första gången, och när en ny valp är på ingång i familjen så vandrarna tankarna självklart iväg till vår Cindra…

Vi hade och har faktiskt även fortfarande en hemsida vi namn Hundkojan, men den upptaderas inte alls numer, men den går att se och läsa. Att skriva i Dagboken under Cindras sjukdom, kraftig Epilepsi, var ett sätt för mig att bearbeta. Texten nedan är skriven under Cindras egen ”Minnes sida”.

*************

Till minnet av vår älskade Cindra, som för alltid kommer att finnas kvar i våra hjärtan… du fattas oss!

Efter en kort tids sjukdom med svår Epilepsi har vi måndagen den 13 mars 2006 låtit Cindra somna in. Cindra svarade tyvärr inte på den medicin som vi gav henne och som låg på ”normal dos”. Tyvärr kunde vi heller inte höja den dosen då den på grund av blodnivån visade sig vara på gränsen till hög. Cindras första anfall kom den 16 januari och det var vid det sista anfallet den 10 mars som vi tog det slutliga beslutet, som innebar att låta Cindra somna in.

Diagnos: Idiopatisk Epilepsi

Dagboken 20060313
-20 grader ute och vi som hade tänkt gå en långpromenad med Cindra. En skön, rolig, underbar, lekfylld, kampfylld morgonpromenad, men den blev lite kortare än vad vi tänkt, men den innehöll allt det som vi hade tänkt oss att göra denna morgon. Det är en morgon med en sol som lyser från en klarblå himmel, gnistrande snö och det knarrar under skorna när vi går. Solstrålarna som träffar Cindra gör så att hennes päls skimrar som guld, det riktigt lyser om henne. Cindra är lös och springer omkring i skogen och luktar, sticker ner nosen och frustar lite för att sedan springa till mig för att ”bjuda upp” till kamp med mina vantar. Hon biter tag i min vänstra vante och springer glatt iväg med sitt nyvunna byte i munnen! Nu är det som alla mornar inte så kul att ha bytet själv så hon släpper det i snön efter att ha sprungit en bit med den. Vanten blir återigen intressant så fort matte plockar upp den och återigen springer hon iväg med glad svans på skutthoppiga ben! Hon är så otroligt vacker, vår Cindra! Vår Cindrus, vår skrutt, vår skruttibangbang…

Måndagen den 13 mars, Klockan halv tio lät vi vår bästa vän, Cindra somna in. Vi fick ”låna” henne i 8 månader och vi är oerhört tacksamma för den underbara tid vi fick tillsammans med vår glada Boxertjej, CINDRA! Du kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan och vårt minne kommer alltid att vara fullt med allt du förgyllt vår vardag med den tid vi fick ha dig hos oss!

Vi har i samråd med veterinären tagit detta beslut, ett riktigt beslut för Cindra som inte behöver lida mer! Hon springer just nu och busar omkring i hundhimlen! /Puss & Kram

Skrivet i Brukstorpets gästbok av våra superunderbara uppfödare, Peter och Johanna! (20060313)

Brukstorpets Cindra
Det är med sorg i hjärtat vi måste meddela att Cindra i våran C-kull, tyvärr inte finns i livet längre. Efter att ha drabbats av allvarlig Epilepsi där hon tyvärr inte svarade på den behandling och dom mediciner som sattes in, tog Cindras ägare det modiga och osjälviska beslutet att inte förlänga den plåga det innebar för Cindra med alla sina anfall som hon fick.

Mer om Cindras liv och kampen mot hennes sjukdom finns att läsa på hennes hemsida www.hundkojan.nu

Många tankar och kramar till Cindras ägare, Rickard & Maria, från oss alla ”Brukstorpare!”

/Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share

Tags: , ,

Maria Blanck on januari 19th, 2012

 

Det blir dåligt skrivet här i bloggen men det är för att jag just nu om dagarna använder nästan all min vakna tid till att inventera lagret/butiken. Det är ett lika kärt, eller inte, återkommande arbete varje år, … :( . Finns det något tråkigare *suck*.

Igår hade jag alla tre hundar med mig i butiken. Vi fick oss också en svettig promenad ner till butiken då min transporter är inlämnad på verkstaden. Det var inte det roligaste att promenera med en unghund som Ulex, som inte kan gå i koppel. Diva är lös och springer med en bendeboll vilket jag vet är en lite större retning än vad Ulex kan klara av men han hade ju Gwen bredvid sig som också gick i koppel, så han var ju inte ensam hos mig. Är det något som husse slarvar med, då vi ju oftast har hundarna lösa, så är det koppelgåing. Det är så viktigt för mig att den biten fungerar då jag har en whiplashskada sedan tolv år tillbaka.

Att ta sig den tiden att träna koppelgåing är värt mödan, jag lovar. Min Diva är så duktig på att när hon går lös kunna var ”här” vid min sida tills hon får ett frikommando men hon går också riktigt bra i kopplet. Gwen är inte lika duktig på att gå i koppel men hon drar inte så fruktansvärt mycket heller. Det finns så många olika varianter att träna in det här på men det viktigaste är att börja i tid. Vi började alldeles för sent med vår Cairnterrier Boss, som var några år, men det var min första egna hund så jag visste inte bättre. Först när problemet redan var ett faktum, så anmälde jag mig till en kurs.

Den variant av koppelträning jag tycker är bäst är den där du har godis- eller leksaksbelöning med dig och där du när hunden drar stannar till, väntar ut att hunden ska ta ögonkontakt, vända upp och komma tillbaka till dig, och så ger jag belöning. Ibland kan jag behöva backa. Jag skriver ”variant” för jag blandar de här båda, eller tre är det egentligen, till en mix som passar bra under just den promenaden. Jag gör också ofta så att när hunden visar minsta tendens till att den tänker ta ögonkontakt med mig eller jag ser på kroppsspråket att den ändrat ”tanke” så belönar jag också med ett ”bra”. Allt hunden gör som visar att den ändrar sig belönar jag i alla situationer. Använder mig mycket av orden ”bra” och ”rätt” i både vardag som i träning.

Det är sedan viktigt att hunden inte får springa rakt ut i kopplet igen för då får vi den så kallade ”jojo-effekten” och hunden förstår praktiskt taget ingenting mer än att den när du stannar till får komma in till dig och få godis. Du måste visa tydligt att det lönar sig att inte dra i kopplet och att det är roligt, att gå nära dig. Belöna varje del av promenaden där du har slakt koppel eller där huden själv tar kontakt med dig. Att många hundar drar i kopplet beor också många gånger på att det finns en osynlig kamp mellan er två och då räcker det inte bara att träna ”koppelgåing” utan det grundar sig i er vardagliga träning, samspel och tillit.

/Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share

Tags: , , ,

Maria Blanck on januari 18th, 2012

 

Det är fruktansvärt… det som står i aftonbladet idag ”Hundarna var i panik…”

Hur kan detta hända i Sverige? Det finns enligt mig ingen ursäkt till att behlanda djur på det här sättet. Det finns alltid en utväg, om du själv inte klarar av att ta hand om din vän!

/Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share

Tags:

Maria Blanck on januari 17th, 2012

 

Den här bilden är bara sååååå härlig som Nanna Ikonen fotat på Z-kullen. Så här kan det se ut i valphagen efter en kloklippning :). Åtta trötta valpar i en hög!

Zooooov gott <3

/Maria Blanck, www.blancks.se

Bookmark and Share

Tags: ,