15 Maj 2010
Hej!
Har nu varit igång i jobbet i två veckor efter uppehåll för val här i Sudan. Gjort två resor ut i fält till hundteamen, bägge resorna gjorda landvägen. Och det har varit långa resor. Ca tio timmar varje gång. Och som synes har det inte varit enkelt. (se bild) Det kom ett häftigt åskväder natten mellan söndag och måndag och gjorde våra ”vägar” lite konstigare än vanligt. Men när vi väl kom fram till minfälten där hundarna jobbar, så fungerar det riktigt bra. Jobbet jag gör när jag besöker teamen är att studera hundarnas sätt att söka och hur de lagt upp jobbet rent taktiskt, alltså hur de angriper minfältet. Att de tar hänsyn till vindriktning, markförhållande och hur dem misstänker vart man lagt minor. Efter jag har kikat över det arbetet så tittar jag över deras utrustning så den är ok. Där ingår också att titta över deras medicin och förbandsförråd. Ställa frågor om hur dem hanterar olika situationer.
Inte mycket till väg...
Varje hundteam har en manuell minröjare som till uppgift har att undersöka varje indikation som hunden gör och även ha koll på vind, temp och om det kommer djur eller personer in i arbetsområdet, för då måste hundteamet stoppa sitt arbete tills de passerat. Den minröjaren är placerad 25 meter ifrån hundteamet och ska stå så till att han kan se hur hunden söker. Viktigt är att hundförare och minröjare kan diskutera med varandra och att hundföraren kan briefa till röjaren när han ska undersöka indikationerna. Det kan ha sina problem med olika modersmål, men det fungerar faktiskt förvånansvärt bra.
Måltid
De röda flaggorna som syns på bilden är markeringar där hunden anser att här finns något som måste undersökas av minröjaren. När hunden markerar ett sådant ställe sätter sig hunden och sitter kvar tills hundföraren kallar in honom. Men sedan kan man ju då ha ett förhöjt intresse från hunden utan att hunden sätter sig och det måste också undersökas av minröjaren, så det gäller att hundföraren läser av sin hund och är allert. Och allert kan ju ha sina problem att vara när tempen ligger över 40 grader. (se bildbevis).
Röda flaggor
Hund som markerar
Liiite varmt *hot*
Sudan
Det var lite från min sida av världen. Jag återkommer om ni vill med mer från detta hörn. Har indikationer på att ”hörnet” kommer att flyttas snart. Återkommer om detta.
// Stefan
Etiketter: Minhundar
28 maj, 2010 kl 9:02
Det är så roligt att läsa dom här rapporterna från ett liv som är så långt ifrån mitt eget…. (särskilt temperaturmässigt!!) Hur kommer det sig att du började med minhundar och ”vågade dig ut” i vida världen och jobba med det här? Måste vara en utmaning på många plan kan jag tänka.
I mina ögon låter det också som ett väldigt farligt arbete det ni håller på med. Hur ofta händer det olyckor egentligen? Händer det att hundarna missar att markera och att det på så sett sker olyckor? Hur går inlärning till av markering av minor? Skiljer den sig på något sätt från annan preparatsöksträning?
Trevlig helg!
/Johanna
4 juni, 2010 kl 14:51
Hej Joahnna! Jaettekul att fa lite funderingar fran en laesare. Jag lovar att komma med svar snarast, men har haft och har problem med internet det ”svajar” massor, och lite sjukdom pa det. Men jag aterkommer som sagt snarast.
Ha de gott i ett soligt Sverige.
Fran ett HETT Sudan.
//Stefan