Maria Blanck on januari 13th, 2012

 

För många är fredagen den 13:e en otursdag eller är det verkligen så?? Har vi inte bara fått det intutat i oss, att den här dagen innebär otur, för att det enligt skrock är en otursdag.

Det kan finnas lika många människor som tycker att den här dagen är deras turdag :)

/Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share

Tags: ,

Maria Blanck on januari 12th, 2012

 

Lite valpbilder som Nanna Ikonen fotat på Rapport’s Z-kull och någonstans där i valphögen är hon, min Zaga :) . Imorgon blir dem 5 veckor. Titta och njut ;) !!!

Tack Nanna för alla underbara bilder! De foton jag lagt ut här är inte alla, men ni får en ”smakbit” av hur fina schäfervalparna i Z-kullen är :) Mamma är Qbas Alindra och pappa är Rapports Hast.

/Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share

Tags: ,

Maria Blanck on januari 11th, 2012

 

Schäfer allt mindre populär enligt ”Dog News”. Där skriver de att schäfern liger på 3:e plats och att Labrador Retriever ligger på 1:a. Den ras som fortsätter att öka är Border Collien från 21:a plats till 14:e plats. Vi har själva, som ni nog alla vet vid det här laget, två schäfrar som snart blir till tre och en Border Collie, så vi har både den rasen som dalar och den som tar mark ;) . Jag tycker så otroligt mycket om båda raserna, men den sport vi håller på med är IPO och där lämpar sig Schäfern bäst. Helt ärligt så får vi ju heller inte tävla i Sverige med vår Border Collie i IPO.

Här lite humor också… :D

 


Jag har aldrig varit till Ullared ;)

Ett gott skratt förlänger livet…!!!

/Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share

Tags: ,

Maria Blanck on januari 11th, 2012

 

Den här bilden, se nedan, ska jag anamma och bli sådär positiv som jag alltid varit förr. Se i färger istället för att se allt i svart och grått. Att vara positivt inställd till saker och ting gör också att kroppen mår så mycket bättre värken till trots. Det gör att du kan gå med lättare steg genom livet och ge dem du möter ett leende.

2011 var ett mycket tufft och jobbigt år på många sätt för mig både privat och företagsmässigt. När du är mitt uppe i det så känner du inte så mycket mer än att det är jobbigt och du mår dåligt, men du vet inte förrän efteråt hur dåligt du verkligen mådde. När du först kommer upp några pinnhål och får näsan över vattenytan kan du blicka tillbaka och förstå. Jag hade också många vänner, nära och kära som hade det tufft på många sätt och som jag självklart fanns till för. Jag är alltid vännen som ställer upp och som erbjuder dem mitt öra. Jag vet av egen erfarenhet vikten av att få prata av sig, älta och bolla fram- och tillbaka. Det gör att den värkande klumpen i magen inte värker sönder dig inuti. Den går inte att ta bort mer än att tiden får ha sin gång men den går att lätta på. Att ha någon i sin närhet att få prata med, som bara finns där med stöttande ord, är guld värt och många gånger livsnödvändigt.

Efter att ha gått på diverse nitar genom livet så har jag idag valt att bara ha ett fåtal vänner som jag pratar med om det det som ligger mig nära. Jag har också valt att bara ha en nära vän som jag pratar med om precis allt. Varför jag valt att bara ha en riktigt nära vän är, för att den här personen är den enda jag litar på till 100 % och som jag vet alltid kommer att finnas vid min sida för resten av mitt liv.

2012 kommer att bli ett bra år. Det känner jag på mig :) . Självklart kommer det finnas upp- och nedgångar även detta året men med de förändringar vi planerar för företaget kommer vi få mer energi över som i sin tur gör, att jag kommer vara mer positivt inställd till livet.

Ta hand om varandra!
Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share
Maria Blanck on januari 10th, 2012

 

Oj, vart tar tiden vägen ;) . Jag har inte skrivit något på hela helgen och det är inte likt mig,  men jag har inte ens rört datorn vilket kan vara en av anledningarna. Vi har haft så kul i helgen jag och mina ungdomar med bästa kusin Anna och hennes ungdomar. Fredagen tillbringade vi hemma hos dem då Emma fyllde 18 år. Det blev mycket härligt prat i köket om ”livet” innan vi skulle åka hem. Det är sådant där prat som ibland bara kommer upp helt spontant och som blir bäst av att bara ”komma” av sig själv. Efteråt kändes det varmt i magen och gott i kroppen av att vi haft det där pratet i köket med våra fyra ungdomar där två är 18 år och två är 20 år. De har vuxit upp tillsammans och känner varandra utan och innan, så att prata om sig själv och sina upplevelser till och inför varandra är helt naturligt. Min kusin Anna är som en syster för mig och henne pratar jag med om precis ALLT.

Lördagen kom Anna med familj hem till oss. Vi tillbringade hela kvällen vid köksbordet där vi pratade och hade supertrevligt. I soffan en liten bit ifrån där vi var satt Anna´s son på 10 år och spelade Xbox ;) . Vi hade också fem hundar och två katter under samma tak. Raserna på hundarna är två schäfrar, en BC och två Berner Sennen.

På söndagsmorgonen när jag släppte ut hundarna på baksidan och skulle gå över altan för att se efter Ulex när han sprang mot framsidan av huset, så halkade jag. Jag gick i tofflor och föll handlöst baklänges och slog i rumpan rumpan rejält i trägolvet, men värst var att jag slog i huvudet. Där växte det ut en stor bula efteråt. Jag har en nackskada och att ramla så som jag gjorde var väl inte det bästa som kunde hända mig. Det känns ändå inte som nacken tog så mycket stryk utan mest som jag spände musklerna runt hela halsen neråt armar, bröst och rygg runt skulderbladen, för att rädda nacken :) .

 Tur att det finns piller att knapra på som hjälper till att få bort eventuell inflammation som lätt bildas i mina muskler efter ett sådant fall. Efter fallet när jag skulle resa mig så vinglade jag till igen och tappade balansen, men återfick den så jag kunde gå för att få in hundarna. Jag vet inte hur jag kom in men helt plötsligt ”vaknade jag till” och fann mig stirrandes rätt in i torktumlaren. Då sa jag till Anna och Madde att jag nog inte mådde så bra och att dem fick plocka fram frukosten själva. Satte mig ner på tvättstugegolvet med mina hundar omkring mig och vilade ett tag. Anna sa efteråt att jag varit helt vit i ansiktet och hade jag inte kvicknat till så hade hon åkt in med mig till akuten. Usch, det var verkligen inget roligt fall…

Mår idag två dagar senare rätt så mycket bättre, men är inte helt ok… :(

Sitter nere i butiken nu och ska stänga om 20 minuter. Tänkte hinna packa två ordrar innan jag stänger, så nu måste jag ägna mig åt det och sluta blogga ;) .

Ha det bäst!
Maria Blanck, www.blancks.se

 

Bookmark and Share

Tags: